Mardröms väckning..
Tror nog de äckligaste i mitt liv har skett. Aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Vakna igår morse ve typ sex på möran, av att nån gallskrek..
Sånn smärta, typ som i filmen besatt.. Lät som att de gjort så jävla ont..
Och jag jämt livrädd i Bennys säng med Rocky bredvid mig låg där och våga inte röra mig..
Jag va så rädd så fy faaaan!... Efter en timmes stelhet och inte ett move från mig..
Så reste jag mig väll sakta upp för att se vad som pågick där ute i trapphuset.
Då står en dörr öppen och de sitter nån där i trappan neråt och skriker och skriker..
Och jag går här fram å tebaka och smyger vet varken ut eller in..
Jag våga inte öppna för de kunde ju ha vart liksom nån som va helt galen eller nö..
Efter ett tag hör jag hur de börjar sparka och slå i väggera utanför..
Hur nån spyr som en gris och sen skriker som nått helt jävla galet va fel..
Liksom inge ajjjj eller neeejjj.. Utan AAAAAAAAAAAHHHHHH. Typ verkligen smärta!
Nej de va så vridrigt och jag visste inte vad jag skulle göra helt ärligt.
Så jag ringde polisen ve typ 7.30 och de gick ju jävla bra. Först ringde jag 11414 och då ska man ju få
prata med polisen på dirr.. Nej då kommer jag te nån jävla telefonsvar.. ÄGG!
Så jag ringde 112.. Berättar va som händer och bla bla..
Och sen frågar hon vart jag är och säger munkförs..
Och säger ah men vilken kommun.. men munkförs kommun säger jag..
Jahaaa.. vart ligger de då? typ 6 mil från karlstad säger jag..
Så blir jag kopplad te en polis. Då tror hon att jag är på smedsgatan i karlstad och frågar efter portkod.
Seriöst!??... Jag bara men jag är i munkförs. Te slut fatta dom väll så hon skulle ringa te närmsta station.
Efter 1 ½ timme kommer polisen.. Den personen som låg i trapphuset va helt jävla borta.
Dom sa personens namn om och om igen, men han bara skrek. Va äre som hänt? bara skrek och skrek.
Så dom fick ringa efter ambulans och hämta honom.
Sen gick dom i lägenheten och titta runt lite, sen åkte dom.
Ve typ 10 kom samma polis tebaka och även två ambulanser..
Fick hämta bår te en av dom och en kunde gå ner..
Fick prata med polisen och berätta vad jag sett och hört, hur länge personen suttit där och skreke etc.
Gud va uppjagad jag va, riktigt spänd och rädd..
Tog väl tag i kragen och gick ut med rocky. Och försökte göra saker så jag inte skulle tänka på de där..
Efter några timmar ringde polisen och tacka så mkt för att jag ringde.
Och de kändes riktigt skönt faktiskt..
Senare kom Päppis & Åse och de va riktigt skönt med sällskap må jag lova.
Kunde slappna av och skratta och va glad :)
Sen åkte dom ve 21.30 typ. Då fick jag typ halv panik igen.. Dreten..
Sen ve typ 2.00-2.30 kom Benny hem. Äntligen.. Våga inte gå ut med Rocky när de hade bleve mörkt.
Så vänta tes han kom hem så fick han stå kvar där ute..
Nej helt ärligt, har nog aldrig varit så rädd :S
Sen idag fick jag även reda på att om jag inte ha ringt och dom hade kommit te sjukhuset
hade dom dött. Personalen på sjukhuset kunde inte förstå att dom överlevt.
Gud jag hamna verkligen i chocktillstånd. Den känslan att veta att om jag inte hade ringt.. nej urch..
Även fått mkt mkt tacksamhet av några av personerna som kommit hem från sjukhuset..
De är nått jag aldrig vill uppleva någonsin igen och de tror jag inte dom vill heller..
----------
Ikväll ska jag va chaufför åt älsklingen, Balle och Skoog.. Mot Hagförs blir..
Dom sitter här nu och har förfest..
Ha de !
Vakna igår morse ve typ sex på möran, av att nån gallskrek..
Sånn smärta, typ som i filmen besatt.. Lät som att de gjort så jävla ont..
Och jag jämt livrädd i Bennys säng med Rocky bredvid mig låg där och våga inte röra mig..
Jag va så rädd så fy faaaan!... Efter en timmes stelhet och inte ett move från mig..
Så reste jag mig väll sakta upp för att se vad som pågick där ute i trapphuset.
Då står en dörr öppen och de sitter nån där i trappan neråt och skriker och skriker..
Och jag går här fram å tebaka och smyger vet varken ut eller in..
Jag våga inte öppna för de kunde ju ha vart liksom nån som va helt galen eller nö..
Efter ett tag hör jag hur de börjar sparka och slå i väggera utanför..
Hur nån spyr som en gris och sen skriker som nått helt jävla galet va fel..
Liksom inge ajjjj eller neeejjj.. Utan AAAAAAAAAAAHHHHHH. Typ verkligen smärta!
Nej de va så vridrigt och jag visste inte vad jag skulle göra helt ärligt.
Så jag ringde polisen ve typ 7.30 och de gick ju jävla bra. Först ringde jag 11414 och då ska man ju få
prata med polisen på dirr.. Nej då kommer jag te nån jävla telefonsvar.. ÄGG!
Så jag ringde 112.. Berättar va som händer och bla bla..
Och sen frågar hon vart jag är och säger munkförs..
Och säger ah men vilken kommun.. men munkförs kommun säger jag..
Jahaaa.. vart ligger de då? typ 6 mil från karlstad säger jag..
Så blir jag kopplad te en polis. Då tror hon att jag är på smedsgatan i karlstad och frågar efter portkod.
Seriöst!??... Jag bara men jag är i munkförs. Te slut fatta dom väll så hon skulle ringa te närmsta station.
Efter 1 ½ timme kommer polisen.. Den personen som låg i trapphuset va helt jävla borta.
Dom sa personens namn om och om igen, men han bara skrek. Va äre som hänt? bara skrek och skrek.
Så dom fick ringa efter ambulans och hämta honom.
Sen gick dom i lägenheten och titta runt lite, sen åkte dom.
Ve typ 10 kom samma polis tebaka och även två ambulanser..
Fick hämta bår te en av dom och en kunde gå ner..
Fick prata med polisen och berätta vad jag sett och hört, hur länge personen suttit där och skreke etc.
Gud va uppjagad jag va, riktigt spänd och rädd..
Tog väl tag i kragen och gick ut med rocky. Och försökte göra saker så jag inte skulle tänka på de där..
Efter några timmar ringde polisen och tacka så mkt för att jag ringde.
Och de kändes riktigt skönt faktiskt..
Senare kom Päppis & Åse och de va riktigt skönt med sällskap må jag lova.
Kunde slappna av och skratta och va glad :)
Sen åkte dom ve 21.30 typ. Då fick jag typ halv panik igen.. Dreten..
Sen ve typ 2.00-2.30 kom Benny hem. Äntligen.. Våga inte gå ut med Rocky när de hade bleve mörkt.
Så vänta tes han kom hem så fick han stå kvar där ute..
Nej helt ärligt, har nog aldrig varit så rädd :S
Sen idag fick jag även reda på att om jag inte ha ringt och dom hade kommit te sjukhuset
hade dom dött. Personalen på sjukhuset kunde inte förstå att dom överlevt.
Gud jag hamna verkligen i chocktillstånd. Den känslan att veta att om jag inte hade ringt.. nej urch..
Även fått mkt mkt tacksamhet av några av personerna som kommit hem från sjukhuset..
De är nått jag aldrig vill uppleva någonsin igen och de tror jag inte dom vill heller..
----------
Ikväll ska jag va chaufför åt älsklingen, Balle och Skoog.. Mot Hagförs blir..
Dom sitter här nu och har förfest..
Ha de !
Kommentarer
Postat av: Skoog
Gött iallafall, att Åse som är 15 år och går i 7:an, kom mitt i allt elände :P ...
Postat av: Lena
Hörde om det igår och läste om det i VF idag.
Starkt jobbat tjejen :-)
Postat av: Ulle
Ja mamma ringde och läste för mig.
Tack Lena! :)
Trackback