I ett fotoalbum....

Vill bara börja med och säga att nu ska ingen ta åt sig..


VÄNSKAP & LIVET

Varför måste man växa upp? Varför måste man växa ifrån varandra?
Jag har verkligen ingenting att hämta här längre. Va ska jag göra med livet?..
Finns ingenting jag trivs med här längre.. Helt ärligt, så jävla trött på detta.
Jag vill inte leva detta liv längre.


De få vänner som finns kvar umgås jag knappt med. Varför? Joo för vi har ju växt ifrån varandra.
Ska vi tvinga ihop varandra då eller.. bara för att vi ska typ låtsas som allt är som vanligt.
Alla har ju sina liv nu liksom.. Visst jag har väl funnit nya vänner. Men de blir väl aldrig samma sak?

Att man verkligen trodde när man va liten att man alltid skulle ha sin bästa vän bredvid sig hela livet.
Sa att man skulle bo grannar så ens barn kunde leka med varandra.
Och man trodde så jävla mkt på de. Att de alltid skulle va "vi"..
Men de är ju bara drömmar. Inte finns min bästa kompis kvar här som jag hade enda upp te gymnasienivå.
Vi hade helt olika prioteringar med livet. Helt olika åsikter helt plötsligt. Gick åt helt olika håll med livet.

Vissa har jag hittat tebaka till vissa, men jag känner redan nu att de glider sakta ur handen på mig..
Lika bra att acceptera de, men de är faktiskt himla svårt.

Inte trodde man att de skulle bli så här när man va typ 10 år..
Nej nu är man snart 21 år har flyttat hemifrån 3 ggr, lyckas aldrig.. Nej bor hemma hos pappa.
Har hund, katt och hamster. Arbetslös och fattig. Har en bil som står på pappa och
mamma som betalar mina försäkringar.. Herregud, va blev de med mitt liv egentligen?

Jag försöker och försöker, men de går inte att tvinga fram vänskap.
Det går inte att tvinga fram att man ska lita på nån.
Det går inte...

Klart jag har vänner men inte på de sättet som man hade förr.
Inte så där att man hade två eller tre bästa vänner.
En massa sleepovers och man prata om ALLT.
Men den känslan finns inte kvar hos nån av mina vänner.
Den finns inte där längre..
Det är klart att jag inte är helt ensam, klart de finns nån.
Men de är ju inget man kan bygga upp trust på.
De går ju inte.. Tragiskt men sant.

Men som sagt de är dags att börja acceptera att man växer upp.
Men under tiden då, under tiden saker och ting ska utväxlas.
Ska jag bara stå här och vänta?


---------------------------------------------------------------

Tror minsann detta är när vi gick ur 8an.

Cassandra, Carro, jag & Vickan
.


Carro, Malin & jag.


Cassandra & jag.



Jag & Fritz.



Sommarvisan ;p



---------------

Linda, Pernilla & jag.



Linda & Pernilla.




Hassä & jag.



Carro, Hassä & jag. Nyår -06





Tiden går alldeles för fort..
.

Kommentarer
Postat av: Canga

Vilket rörande inlägg, helt plötsligt var tillbaka i carros blåa rum, ditt rum i källaren och mitt alltid lika välstädade. Våran jimmy jansson affisch, såg oss stå där och platta våra självfall och nynna på "men mina tankar gååår, fram och tillbaks som ett pendeltååg". Ibland vill jag också vara 14 igen. Kram din vän

2010-02-18 @ 14:13:20
URL: http://cangilang.blogg.se/
Postat av: Ulle

Tack gumman.

Ja visst, ibland vill man fan va 14 år igen.

Så här trodde jag väll aldrig att livet skulle se ut då. Kram

2010-02-18 @ 15:50:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0